DET SICILIANSKA HUVUDET

...kommer våren 2025

(smakprov)
Vi hade slagit oss ner i var sin fåtölj längst in i pubens fejkbibliotek och hon höll påsen i knät som om det var det mest värdefulla hon någonsin haft i sina händer. Hunden låg vid hennes fötter och stirrade på mig på sitt karakteristiska sätt, med huvudet lite på sned, som om den antingen väntade på ett ben eller att något ovanligt klokt skulle komma från min mun.
”Vad är det i påsen, du ser ut som ett barn på julafton?” Hon nästan hoppade upp och ner i den nersuttna fåtöljen och jag sträckte mig leende fram efter mitt glas. ”Tänker du berätta eller ska jag gissa?”
”Vet du vad ett sicilianskt huvud är?” Både hon och hunden hade nu huvudet lite lätt på sned.
”Är det nåt från Gudfadern? Är det ett hästhuvud? Är det ett avhugget hästhuvud i påsen?” Jag försökte avgöra om det var rimligt med tanke på påsens storlek. ”Är det ett föl du huggit huvudet av?”
Hon skrattade. ”Det är inte en häst.” Hon tog en klunk och skålade mot mig i luften. ”Ok. Ett sicilianskt huvud är en kruka eller typ en porslinsprydnadsgrej, keramik, kanske, men det kommer alltså från en sägen på Sicilien om ett älskande par. Storyn är typ att det var en tjusig flicka för länge sedan som hade en beundrare men beundraren var förstås en scum bag som var gift med barn, så naturligtvis var det enda raka för den tjusiga att hugga huvudet av honom när han sov.” Hon såg förtjust ut.
”Naturligtvis.”
”Precis, naturligtvis. Men alltså det är en fantastisk story, hör nu. Hon älskade ju den här unge mannen, som folk gör i sagor, som en dåre alltså och hon var också lite av en trädgårdsmästare så huvudet fick naturligtvis bli en vas som hon odlade basilika i.”
”Naturligtvis.” Jag log och rycktes som vanligt med av hennes iver.
”Exakt. Och det var nåt med att hennes tårar vattnade denna basilika så att den växte så till den milda grad att de avundsjuka grannarna började tillverka krukor som också såg ut som avhuggna huvuden, för det är ju liksom det enda rimliga. Och än idag då så finns dessa huvuden, antingen av vår historias scum bag eller den tjusiga basilikaodlaren runt om på Sicilien.” Hon tog en klunk till. ”Fattar du?”
”Du har ett huvud av en basilikaodlare i påsen?”
”Exakt!” Hon sträckte ner handen i plastpåsen och lyfte upp någonting som var invirat i tidningspapper och brun tejp. Efter en kort stund av försiktigt men otåligt pillande med pappret drog hon fram trofén. Det föreställde en vacker kvinna med krona på huvudet och vad som såg ut som blått hår eller kanske någon slags hatt. Läpparna var röda och både halsbandet och guldkedjorna som hängde ner från kronan pryddes av röda pärlor eller rubiner.